när jag har det som jobbigast, görs det jobbigare.
min attityd har förändrats, jag vill inte till skolan, jag vill inget längre. eller, jag vill lägga mig under täcket och försvinna. varför kan inte alla bara förstå det, och låta mig vara ledsen ett tag! En del av min mamma har försvunnit, ni vet inget om hur det är hemma. vi har varken gråtit eller sörgt än, men jag känner att det sitter i halsen. tisdag är nära, dagen jag inte sett framemot. begravning. tänk er själva att inte ha någon av sina föräldrar kvar.
morfar är borta, har vetat länge att han skulle dö närsom, men det kom som en chock.

låt mig vara ledsen, sur, arg men bli inte arg på mig för det, för ni borde fan veta orsaken.

men det finns en till anledning...